Om boken: årtal / "... Det finns ingen intern skyldighet för Sologubs dikter att vara dikter. I sin ande rättfärdigar de inte sin form, de är för det mesta utan, främmande för, levande bildspråk, men de är genomsyrade av den kalla skönheten av en hopplös tanke och deras vässade blad ringar med en kuslig ring. ..." (Juliy Aikhenvald)